HEAR ME OUT GUYS

[Chairubplay]

#JusticeForHanka

[Cherubplay]

The reports are always full of shit. My favourite was when someone reported a Felt prompt for being "not Homestuck".

[Dave Strider]

Apr 21, 2016 22:01:29 GMT Cherubplay said:

Well that took longer than I expected.

Hold on.

I just noticed.

Holy shit, we have cherubdev on the forum

And here I thought I could sin and go unnoticed

[Chairubplay]

Cherubplay

My favourite was when three people reported my Doc Scratch prompt for being "blank."

[Dave Strider]

Apr 21, 2016 22:15:14 GMT Cherubplay said:

The reports are always full of shit. My favourite was when someone reported a Felt prompt for being "not Homestuck".

Hmmmmmmmm, I love the smell of skipped intermission in the morning

(it's fucking midnight here)

[skeppsbrott]

Ok so. I did it.

I didn't realize how fucking long this prompt was but oH WELL. Now to whether I should post it or not lmao.

[[Cronus som Näcken.

Näcken är, för den som behöver en påminnelse, en varelse ur gammal nordisk folktro. Han håller till i vattendrag och tar formen av en naken man med en fiol. Hans fiolspel trollbinder de som hör det, många vilka sen drunknar i sitt sökande efter källan till musiken.

Genom slughet eller magi kan du som möter Näcken övertala honom att lära dig att spela, men musiken är hypnotisk och för den som väl börjat spela kan det vara svårt att någonsin sluta.

Jag är öppen för i princip alla karaktärer ur canon, och kan ta dem både som människor eller andra varelser ur nordisk myologi. Jag är också öppen för varelser ur germansk, baltisk och rysk mytologi. Språkmässigt tar jag emot svar på både svenska, engelska och danska/norska. Tid och plats är någonstans i Småland, modern tid.

Mer eller mindre alla scenarion som känns rimliga i promptets kontext är välkomna; om så behövs kan jag också skriva om delar av det.

Du behöver inte matcha min längd, men jag vill ha minst ett par, tre paragrafer.]]


Sommarnatten var varm och ljus; sjön var en perfekt spegel av träd, mosstuvor, vass, och en himmel som just sett skymning och snart skulle få se gryningsljuset igen. Turkos, blekrosa, blått... Illusionen bröts bara av de fiskar som då och då bröt vattenytan. Det, och näckrosorna, vars stjälkar kärleksfullt slingrade sig runt Cronus ben, nästan som om de hade för avsikt att dra med sig honom under ytan.

Det hade de såklart inte för avsikt att göra, i vilket fall inte när det kom till Cronus. Aldrig hade de under de senaste seklerna försökt, och sannolikt skulle det inte heller hända även under det kommande århundradet, även om han kanske bitvis önskade att de kunde och skulle. Hans fingrar plockade på strängarna på fiolen i hans knä, och han stämde den en sista gång innan han lade den mot axeln.

Under det senaste århundradet hade tidsgapen mellan Näckens konserter bara vuxit; från avsaknad av inspiration och ointresse för både den nya världen och hans egen existens. Att han spelade ikväll hade mindre att göra med den spelglädje han en gång känt, och mer med att kväva basgången från en fest långt borta.

Det var mycket som kommit att förändras på senaste tiden. Han ansträngde sig för att inte vara bitter över det, faktum var att under några decennier hade han inte varit annat än upprymd av den begynnande framtiden. För lite mer än ett halvsekel tillbaka, när folkparken byggts vid grannsjöns strand, till exempel. Förklädd i kläder han stulit från de ungdomar som kom för att bada besökte han den ett par gånger. Tillsammans med upprymda, unga människor hade han lyssnat på den nya tidens musik och dansat. Det var musik som var världar från hans egen, ibland sjungen på ett helt annat språk! Den hade rytm och rörelse helt olik en hambo eller polka, och han kunde inte annat än att känna avund, trots att han med gott samvete kunde kalla sig själv för den bästa violinisten i socknen. För några timmar i taget var han människa, han dansade, flörtade och drogs med i rytmen, bara för att sen återvända till sjön.

Men det var många år sedan nu, och flickor han dansat med då hade vuxit upp, gift sig, skaffat barn och barnbarn, och folkparken hade tynat bort.

Hade han inte all rätt att vara bitter? Näcken lade så hakan mot det åldrade träet, fingrarna lätta på stråken. Melodin flöt ut över det stilla vattnet, lågmäld och mjuk i kontrast till fågelsången som ljöd från skogens alla trätoppar. När hade någon lyssnat på hans musik senast? Han satte sig stadigare på stenen, och näckrosorna smekte längs hans ben som han drog upp det ur vattnet. Det var så länge sen sist. Ingen hade lyssnat på år och dar, och inte heller ikväll tycktes han ha någon publik förutom de nyfikna ekorrar, fåglar och grodor som betraktade honom från stranden.

Han kände sig sällan upprymd vid tanken på att dränka oförsiktiga människor, men ikväll skulle han inte ha något emot att ta livet av någon. De hade glömt honom. De hade glömt honom och naturen, deras egen vagga. Han skulle allt visa dem.

De knottsvärmar som höll till längs med stranden, bryggorna, de ruttna gamla stockarna, tycktes nästan vibrera som hans musik ökade i styrka och hastighet. Hans fingrar spelade med lätthet över fiolens hals, och snart övertog musiken hela hans verklighet och resten av världen föll i glömska. Varje gång han valde att åter spela mindes han hur mycket han hade saknat det.

Snart steg månen över trädtopparna och kastade ett blekt ljus över sjön och Cronus hud. Han tog ingen notis om hur månskenet kändes mot hans hud, utan var som uppslukad av musiken. Han tog inte heller någon notis om den person som närmat sig sjön i jakt på musikens källa, inte om grenar som knakade under dennes fötter, eller om prasslande löv och knastrande grus. Inte förräns en fot sattes i vattnet och ringarna störde den spegelblanka ytan öppnade han ögonen. Hans stråke stillades och de sista tonerna spreds över vattnet. Han såg på den andre i tystnad. Han hade inte menat allvar med att dränka någon, väl? Å andra sidan hade han fortfarande gnistan kvar, uppenbarligen. Ett leende spred sig över Näckens läppar när han lyfte stråken igen och gjorde sig redo att återuppta melodin för att inte tappa taget om människans ömtåliga medvetande.

[skelecream]

...........i am def going to join the french prompts bandwagon holy shit

who wants to bet on how terrible dave sounds written in canadian french

[Dave Strider]

TABERNACLE

[skelecream]

"monsieur jai peur que la comete soit aussi grosse que le penis de votre mere"
"OH FUCKING MERDE WHAT THE FUCK MAN CRISSE DESTI DE TABARNAC"

i shouldnt be allowed to translate anything ever. never. not even remotely. someone please take my keyboard into hostage